onsdag 28 september 2011

I've been looking under rocks and breaking locks
Just tryna find you.
I've been like a manic insomniac five steps behind you,
Tell them other boys, they can hit the exit
Check please.
Cause I finally found the boy of my dreams
Much more than a Grammy award
That's how much you mean to me.


Tar ett andetag för varje tankegång , känns som att ja faller och då förstås inte bara för dig.  Jag tycker inte alls om när de jobbiga kommer ifatt än, inte alls !
Jag är van att kriga själv , van att klara allt på egen hand , van att vara den som fångar när andra faller, men jag vill inte vara van , vill inte kriga ensam , vill inte klara allt själv . Vill kunna luta mig mot någonting , något varmt , tryggt och säkert , lika trygg, varm och säker som pappas arm var en gång i tiden. Vill ha två människor i mitt liv som är kapabla att hjälpa mig , ha viljan att hjälpa mig, inte bara säga att de ordnar sig och inte bara säga de är klart vi finns här när de i slutänden visar sig bara vara tomma ord, jag har fått nog av tomma ord och svek från er , jag har aldrig bett er om hjälp när jag verkligen behövt de och jag kommer nog aldrig göra de heller, för jag vet att hur mycket ni än pratar om att ni finns , de löser sig , bla bla bla . De är bara ord för er , men inte för mig , snälla förstå att jag inte är gjord av stål , det kanske verkar så för att jag aldrig visat nåt annat , har aldrig visat annat än att jag kan kriga ensam , kan klara mig själv och jag kan torka andras tårar fast mina också rinner . Men vet ni vad , Jag vill inte det längre , jag vill ha handling , inte bara tomma ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar