Ingenting kommer utav sig själv, ingenting kommer hoppa upp framför dig hur mycket du än önskar det och ingenting blir gjort om du bara sitter där. Det ända som faktiskt kommer utav sig själv är ens egna tankar och drömmar, dem hoppar upp ibland, gör än lite frustrerad och går iväg igen, men inte alltid. Ibland kommer faktiskt drömmar och tankar som gör en lycklig, förväntansfull och varm i hela kroppen och ibland så kan det till och med vara samma dröm eller tanke som gjorde dig frustrerad och vansinnig igår.
Det är ungefär som att ibland blir du glad över bara ett "ok" och ibland blir du vansinnig för att han eller hon inte skrev "okej".

hjärnspöken och tankar kan gör mig till en helt annan människa, en människa som blir fullkomligt vansinnig över små bagateller, som gråter för att han inte frågade mig innan han frågade henne, en människa som känner sig utanför fast man är så långt in man bara kan komma.
Jag hatar dem tankarna som får mig att komma in i ett mode som absolut inte är jag. . fast det är ju jag, ett jag som jag inte vill ska finnas, ett jag som jag inte vill vara eller som jag känner att jag är.
Samma människa som jag blir när jag blir svartsjuk, det flyger ut ord och meningar från min mun som ja inte kan hindra, ord och meningar som ja inte vill säga men som ja ändå går och tänker på.
Att bara kontrollera det som går är inte alltid så lätt, men alla kommer vi väll dit någon gång.
Men jag vill komma dit nu, vill bara bry mig om det ja faktiskt kan kontrollera och jag vill kunna skita blanka fan i allt annat, men vart fan är vägen dit ?
Juste ingenting kommer utav sig självt.


Från hjärtat