För mig är känslor ett konstigt oväsen i kroppen som kommer och går lite som dem vill, till exempel en dag kan du sakna en person, en dag senare kanske du inte känner någonting och den tredje dagen känner du dig hopplöst förälskad eller kanske till och med rent hat.
Det är konstigt egentligen hur man kan känna och att man ibland inte ens kan rå för hur känslor kommer och går , kanske inte heller alltid för en speciell person eller kanske för en sak eller nåt som du kanske själv har skapat.
Det här kan ju låta hur luddigt som helst och ni tror säkert att ja är helt bort domnad när ja sitter här och skriver, men tänk efter, de stämmer faktiskt.
Jag tror inte ett dugg på att man kan bygga känslor, antingen tycker man om någon eller så gör man de inte , man kan inte leva med någon och tro att " nej men snart blir ja nog kär " däremot kan man ju alltid inbilla sig saker, det är faktiskt människan expert på, att inbilla sig en sak så pass mycket att det faktiskt blir så.
Nu kom jag nog i från ämnet lite grann, hahha .
I alla fall, Känslor är konstiga, ibland kan man till och med eller i alla fall jag, kan känna något för någon utan att ens känna den personen, fast då kanske man känner något bara för att man är intresserad , de känns kanske bara som att man saknar en person för att man vill de eller för att man är genuint intresserad och vill något med den personen. Som sagt , känslor är för mig ett konstigt oväsen som man aldrig kan rå för eller ändra på. Man måste helt enkelt följa dem eller gå emot dem , eller lära sig att så kallat "stänga av dem"
det va någon som sa det till mig, att om man varit med om "tillräckligt mycket" så kan man lära sig att stänga av ? men kan alla de efter tillräckligt mycket smärta?
Vem vet, vissa kanske kan. fast jag tror inte att ja någonsin kommer kunna lära mig det även fast jag tagit en del, de kanske bara inte funkar på mig , hahah . skit samma .
Dehär blir nog dagens inlägg i alla fall, eller rättare sagt dagens tankar.
Från hjärtat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar