Tankespridd , minnesfull och känslosam.

Din högsta önskan måste ha varit fred på jorden

Jag vet att du finns någonstans där ute, någonstans långt långt borta.
Det ända jag vill är att du ska komma tillbaka , folk tror säkert att jag är galen nu som skriver såhär, men du va allt och till och med mer.
Varje natt när jag ska sova , "säger jag godnatt" Ägnar en tanke och när stjärnorna lyser upp rummet så vet jag att du är där, att du finns där och att du vet hur jag känner, vet vad jag tänker och vet hur mycket jag vill ha dig tillbaka.
Du vet allt , du visste allt , du hade alltid svar på allt men ändå så var du så konflikträdd, så sjukt rädd för bråk, du låtsades älska många för att du var rädd att hata, rädd att göra någon ledsen och tänkte alltid på dina närmaste i första hand, madens du själv alltid kom i efter hand.         


När du pratade så pratade du med hela kroppen, armar , händer , ben , huvud, ögon you name it ! Du lös upp omgivningen, syntes väl på avstånd med din extremt dåliga färg kombo , hördes väl på avstånd av ditt skratt som oftast ekade över hela Gribbylund.
Alltid glad och alltid på språng, "idag ska jag tvätta , städa, åka till stan , sen de , de och de" Men oftast fastnade du i soffan , lyssnade på musik och sjöng , dansade runt i lägenheten, men faktum är att du var på väg , det tog bara rätt lång tid med allt, med andra ord så kunde du förbereda dig på allt detta i flera dagar, innan du faktiska kom iväg.


Men det var du, de va bara du som kunde vara så, bara du som hade tillåtelsen att vara så ödmjuk och omtänksam mot alla, bara du.

Snart har det gått tio månader, det är en lång tid som känns väldigt kort. Tror inte jag förstått än, eller jo klart jag har gjort det för det är nu alla frågor kommer speciellt varför? Vill inte tänka den tanken som slagit mig flera gånger, men det kanske var så, det är ingen som vet, ingen förutom du för du visste allt.

" Never ever - all saints " Jag lyssnade bara på den låten, dagarna efter, veckorna efter. Jag såg dig framför mig när du gjorde bort dig på tre kronor i Vallentuna, de blev nog för mycket dricka den kvällen , för egentlige så kunde du texten näst intill utantill , men när du skulle sjunga den på karaoken så hamnade allt på fel plats och hon som höll i karaoken bara skrattade , " hahah, vi kanske ska ta den här låten nästa onsdag istället". Det var tur att du inte brydde dig , för det var lite din grej, att höras synas och skina i alla lägen , sen om du gjorde bort dig spelade ingen roll, så länge du och alla andra hade roligt.

Skulle kunna skriva i evigheter, massa minnen och as roliga händelser som jag fick uppleva med dig, jag blir inte ledsen av att tänka på det längre, bara glad för att jag fick dela det med dig.
Sambo,du finns alltid i mitt hjärta och alltid i mitt minne [v]


Från hjärtat