Snart slutar jag försöka, snart orkar jag inte lägga mer energi.
Jag blir så sjukt utmattad och trött på att inte veta in eller ut, att behöva välja sina tankar för att inte gå in i vägen, kontrollera de som går !
Men det går ju inte, ja orkar inte behöva gå runt och le när jag inte känner för det, orkar inte svara på frågan om hur jag mår, för svaret blir ändå nästan alltid en lögn, en lögn om att jag mår bra, bara för att slippa följande frågor om, är det nåt som har hänt ? nej måste de ha hänt något nu bara för att jag mår piss !
Fan, låt mig vara så går det över till slut, jag kan inte vara på topp jämt, men jag kan heller inte vara den som aldrig tömmer den ryggsäck som är fylld med bly, ibland måste jag stanna upp och ta en break.
Vägen jag vandrar är lång och utan dig vid min sida är den änu längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar