Någon form av frihet

Nu för tiden känns det som att ta en springtur, pw eller bara en vanlig promenad är en chans att få tid för sig själv, lyssna på musik, bara gå och rensa hjärnan. förut va ja nästan alltid ensam hela dagarna och nu har jag alltid folk omkring mig, det känns nästan jobbigt att inte vara ensam, att inte kunna dansa runt till hög musik och sjunga i sin ensamhet, det va jobbigt när jag hade de men nu är det nästan ännu jobbigare att inte ha det.

Nu tar jag alltid den där långa promenaden när jag kommer hem istället, men idag kändes de som att jag gjorde det bara för att få vara och även fast det känns skönt att rensa hjärnan så känns det lite som att den blir full igen så fort jag kommer innanför dörren och pluggar ur mina hörlurar, varför ?
Det måste va den här lägenheten, jag van trivs och det känns på nåt sätt inte som hemma.
Den senaste tiden har jag trott att det beror

på allt som händer runt omkring, med mamma, nytt jobb, nya kollegor, nya rutiner, min bror osv. men det kan ju inte bara vara det.

Vissa gånger kan jag bara inte sätta fingret på vad det är som jag egentligen känner, eller vad jag ska göra för att sätta saker på rätt plats, kontrollera det som går, men va fan allt annat då ?