Ibland står det bara still, det konstiga är att dagar som denna när det regnar brukar det bara snurra meningar i huvudet på mig, men jag har inte ens funnit energi att skriva mer på boken heller, det tröttar ut mig att den bara ligger nu, jag vill skriva, jag vill få den klar, jag vill ha den tryckt nu, men hjärnan står still. Eller så är det bara för mycket andra tankar som snurrar där inne, mycket som händer, men lite som får lägga sig på plats och sjunka in.
Det är ungefär som hundra människor i en lokal som bara springer runt och letar efter en plats att sätta sig på, många står och håller i stolen dem vill slå sig ner på men ingen sätter sig där i alla fall.
Jag vet vart jag ska sortera in mina oklarheter men det blir inte av, istället springer jag runt och runt i de där förbannade rummet med människor och stolar men jag sätter mig aldrig ner och även fast jag gör de just nu så är det som att jag står upp.
Det är rörigt helt enkelt, utanpå och inuti.
Många gånger i livet har jag fått sätta mig ner, tagit många djupa andetag och försökt att lösa saker genom att komma på en lösning till dem, eller att försöka lista ut vilken väg i korsningen man ska ta, många tusen tals gånger har jag gjort det, fast även om det är tusen tals gånger så blir det inte lättare efter varje gång, snarare svårare, kanske för att man har större problem eller kanske för att man står i en större korsning med fler vägar och för mycket sväng utrymme?
Eller så har jag bara ställt till det mer och mer med årens gång.
Även fast det är snurrigt så vet jag vad jag vill, det ända svåra nu är bara att ta sig dit, ta sig över träsket och spola av sina fötter, men jag börjar med en spring tur i regnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar