Vart tog "John blund" vägen

Hatar att ligga vaken på kvällen när man inte kan sova, speciellt när man vet att man ska upp tidigt att jobba. ufft, dessutom när jag ska jobba dubbel pass i morgon.
Men vart tog John blund vägen ? När man var liten och mamma skulle "natta" en på sängen, så behövde hon bara säga " nu måste du sova, annars kommer John Blund" Jag kunde alltid sova efter att hon sagt det, för om man inte sov när John kom så blåste han sand i ögonen på en, då gick det inte att vara vaken. Jag kommer ihåg att jag alltid tänkte att om jag somnade innan John blund kom , så kunde jag lura honom och vakna efter att han gått, men jag vaknade alltid på morgonen och var besviken över mig själv att jag inte hade vaknat efter att han gått. Det fanns ju inte en tanke på att kunna ställa en klocka, rättare sagt jag hade nog inte ens en klocka att ställa på den tiden.
På den tiden då jag och min bror sov i våningssäng och bråkade varje natt om vem som skulle sova överst, tills den dagen då jag faktiskt fick sova överst men vaknade mitt i natten av att jag ramlade ner, efter det blev de mer bråk , för då ville han att jag skulle sova överst eftersom han visste att jag inte ville, rättare sagt jag vågade inte. haha , sjukt vad man minns egentligen.
Kommer ihåg när mamma och pappa bråkade en gång och mamma skulle kasta en askkopp på pappa men träffade min bror rätt i huvudet, det va en klockren träff och jag började as garva . hahah ! det va helt sjukt , snacka om skadeglädje. och efter det slutade mamma att kasta grejer.
Vilket jävla ämne , tror att jag är rätt trött ändå.


För övrigt idag har jag inte gjort någonting, verkligen inte ett skit, sjukt skönt faktiskt. Kom på att jag va sjukt sugen på godis när klockan va kvart över nio , så typiskt! Har inget att skriva om heller och de går en kass serie på 5:an som jag heller inte har lust att se, egentligen har jag bara lust att träffa dig, inte göra någonting, bara kolla på en film och prata, titta på varann i smyg, bara ha dig nära .
Det känns som att jag saknar dig, fast samtidigt känns det som att jag inte vet vem du är, jag tvivlar på dig samtidigt som jag inte gör de. Jag vill prata med dig hela tiden och när jag inte gör det eller kan de så känns det tomt, men faktum kvarstår att jag faktiskt inte "vet vem du är " eller vet jag de ? ibland känns det som att jag känner dig och ibland inte, jag vet att jag saknar dig, men varför gör jag det när jag inte borde göra det.




" Den ända gången jag kommer att falla på knä för en kille, det är när jag ska knyta min sons skor"


Dags att sova, om det nu går. Natti




Från hjärtat