Tankar

Vem eller vad är det som formar människan? är det du själv eller är de allt runt omkring dig som gör de, eller är det kanske så att du är född sån? 
Man hör ofta folk säga "nej men jag är född sån" men är det så? jag tvivlar stark på att en människa till exempel föds känslokall, föds till att bli en mördare eller föds till en kämpe.   Däremot tror jag att du kan formas till en mördare,  formas till att vara känslokall eller formas till att bli en kämpe. 
Självklart får du gener från dina föräldrar men finns de gener som gör att du blir till en viss "sort" eller rättare sagt gener som gör att du blir till allt som nämnts ovan? 
Frågar du mig är det samhället som formar människan och alla är olika starka vilket betyder att en sak som händer en person kan vara tio gånger värre än för en annan person. Men vad krävs då och hur vet man hur mycket man kan ta, hur många gånger man så fint kallat måste "bita i de sura äpplet" ? 

Många säger ofta till mig att jag är en stark person "för att jag har orkat med allt" men vadå allt ? för mig är min historia ingenting gem fört med många andras historier, men då tillbaka till ruta ett, man kan formas till en stark person genom sin omgivning och i mitt fall min bror och mina sanna vänner. 
En människa orkar inte hur mycket som helst utan stöd, ensam är inte stark! Jag hade aldrig varit där jag är idag utan min så kallade omgivning, men självklart har saker och ting påverkat mig till den jag är idag. Nu är jag varken en känslokall människa eller en mördare men ja skulle kunna kalla det för kämpe. 
Hur dåligt du än haft de så kan de påverka dig till någonting positivt i slutänden, en dålig uppväxt behöver inte betyda ett dåligt liv. Ingen väljer sina föräldrar de är bara du själv som kan påverka ditt liv till någonting bättre, till något med värde. 
Desto fler motgångar jag fick och desto fler människor som försökte förstöra, desto starkare blev jag. Självklart har jag trampat runt på botten och gått vilse många gånger, men en dag vänder vinden för efter regn kommer alltid solsken. Men jag säger det igen hade jag inte haft mina sanna vänner och min bror, hade jag aldrig varit där jag är idag och hade jag inte haft någon som jagade mig under flera år hade jag aldrig haft någon att bevisa någonting för, hade jag inte behövt bevisa något hade jag aldrig gått klart skolan, aldrig gått ut gymnasiet, aldrig lämnat saker bakom mig och gått vidare. 
Ibland behövs det också motgångar för att kunna ta sig framåt, för vissa bara en motgång och för andra kanske många fler, men utan motgångar i livet skulle de stå stilla. 

En smart person sa till mig en gång att man aldrig ska ta någonting förgivet, men något jag märkt är att dem flesta människor tar livet förgivet. Utan livet har du ingenting, du finns inte ens! så det är väll de sista vi ska ta förgivet och allt detta ständiga klagandet? Människor i dagens samhälle är alldeles för bekväma, nu ska jag inte dra alla över en kam, men kolla på vissa ? Ni växer upp med en mamma och en pappa som betalar allt för er, ni får mat på bordet varje kväll, gratis krog rundor, gratis körkort, gratis bil, ni förstår säkert min poäng och tro inte att jag menar att detta är nåt dåligt ! När jag får mitt barn ska den få allt jag inte fick, men jag ska inte forma mitt barn till en bortskämd snorunge. Vissa av oss får kriga för våran mat på bordet, rättare sagt kriga oss igenom de mesta, men dem som inget har klagar inte över de dem inte fått.  

Ufh , jag har tusen tankar i mitt huvud just nu , men känns inte som att jag kommer komma någonstans med den här texten, den röda tråden tappade jag någonstans i början och mitt dooley´s glas står nu tomt för tredje gången! så jag ger nog upp här och hoppas på mer inspiration i morgon. . . eller nåt . hahah ! 
Måste bara nämna hur mycket jag saknar dig, säkert ditt fel att ja inte kan skriva ikväll ! vad gör du hemma egentligen ? KOM HIT ! saknar dig sjukt mycket <3




Från hjärtat