En helt normal morgon

En helt normal morgon, solen skiner in genom fönstret och Q nuffsar mig på armen, det är hans sätt att säga godmorgon.
Men en helt normal morgon behöver inte bjuda på helt normala människor, vilket är rätt skönt och väldigt komiskt många gånger. Hur som helst så började allt när jag var på väg hem från morgon promenaden med Q och möter massa springande barn i en lite kurvig backe upp från skogen, alla kommer i en väldig fart utan att knappt lägga märke till Q som snosar upp sig och blir lekfull, ingen förutom den sista lilla tjejen som hoppar tillbaka och näst intill flyger bak och ner på marken och skriker till shiit !
Jag personligen blir helt paff , ja menar alla hennes vänner sprang förbi som ingenting medans hon trodde att hennes sista dag var kommen.
Jag drar åt mig Q och går vidare små skrattandes.
Väl hemma är jag lika klumpig som vanligt , snubblar in i köket för att hämta Q.s älskade ben som han ska få innan jag åker iväg mot studion och minns jag inte fel så tappar jag benet ca 3 ggr innan han får det i sin bädd.
Jag bommar för dörren in till köket tar min väska och springer mot bussen som ja snart kommer missa annars, förbi lägenheterna på högersida över parkeringen där M.s bil ska stå i vanliga fall när han är hemma , men han är på jobbet nu så platsen är tom , jag slänger iväg en tanke på hur mycket ja saknar han och fortsätter sen ner för baken där det står två "ungdommar" och röker, det jag faktiskt lägger märke till är att dem tar munbloss , den ena hostar och den andra skrattar. haha , jag tänker tillbaka på den tiden då man faktiskt själv gjorde de , gömde sig och tog munbloss, hostade tills man spydde osv. .

En rätt rolig morgon faktiskt och jag hann med bussen !
och då var dagens tankar och upplevelser delade, som vanligt så hoppas man att det ger nåt , kanske alltid ett leende på någons läppar i alla fall.

Från hjärtat

Lite argt, lite lustigt

Helt ärligt så tror jag faktiskt att jag kommit på någonting riktigt bra nu, eller i alla fall så hoppas jag de. För jag är så förbaskat trött på att försöka sparka på mig själv när jag ligger ner, trött på att leta efter en hand som inte finns på min axel, trött på att tänka om , för om finns inte.
Nu tänker jag göra saker på mitt sätt och ingen annans, jag ska , måste lyckas !

För nu är det dags att rensa ur garderoberna och komma tillbaka till verkligheten och jag kommer fan golva alla i min väg !



Hahaha - Från hjärtat

Galna människor

Måste börja detta inlägg med att jag är i chocktillstånd, läste nyss en artikel om kvinnor som faktiskt har försökt ta ut sin egna spiral själva, vissa har bara försökt men smärtan har gjort att dem misslyckats, men sen finns det dem som faktiskt har lyckats men fått såklart väldigt ont efter det.
Okej att jag faktiskt tänkte tanken för någon dag sen, men då mest på skoj , "tänk om man skulle ta ut den själv" men för guds skull , ja skulle ju aldrig göra det !
att vänte tid hos barn morskan kan få folk att faktiskt göra det , haha galna brudar.

här är i alla fall länken till den artikeln som ja läste.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=3283580

och till er som faktiskt funderar på att sätta in en spiral eller kanske vill ta ut den själv ? tänk efter innan ni bestämmer er :)


Från hjärtat

Rätt tillfälle

Ibland är det bara så skönt att få lätta på hjärtat, lätta på alla tankar och få ur sig det som är jobbigt. Men det är inte bara skönt att få det ur sig utan att också få en respons tillbaka, bara att få höra "jag förstår det"
Stund vis får man höra det, men oftast är det bara för att det kanske inte finns så mycket annat att säga, så då säger man att "jag förstår" fast man egentligen bara vill be personen i fråga att va tyst eller lös problemet på egen hand.
Alla människor reagerar olika på olika tilltal, alla har vi våra egna åsikter vare sig du vågar yttra dem eller inte, men oftast när ja känner att ja behöver få ur mig något så säger jag det, inte för att jag behöver höra "jag förstår det" utan betydelse, jag behöver höra att du faktiskt förstår mig och att vi faktiskt kan komma på en bra lösning till problemet som vi båda kan trivas med och leva med.
Men det finns inget sånt tänk och jag har försökt förklara för dig men utan respons. Jag vägrar tippa på tå för att allt ska vara frid och fröjd.

Det är jobbigt att älska någon så mycket att du faktiskt inte vill ta upp problem för att skapa tjafs och bråk, istället håller du det inom dig för att slippa, slippa dividera och förklara saker om och om igen. Det ska nog definitivt inte vara såhär men det är väll någon sorts tillfällig lösning tills man orkar och känner att det är rätt tillfälle.


från hjärtat

Någon som faktiskt vill

Ena sekunden är ja sprittande glad och andra lite lätt irriterad och tredje är jag vansinnig , men jag blir lika fort glad igen, hoppar iväg glatt som på rosa moln.
Men det är inte ofta , bara ibland som allt känns rosa och glatt, för det mesta är det rätt grått och daskigt.
Vet att det egentligen alltid brukar finnas en grund till allt och det gör det nog säkerligen i mitt fall, men hur tar jag reda på den grunden, jo jag analyserar allt i min omgivning, tänker lite extra länge på allt som händer och sker och vips så är jag, lätt irriterad , vansinnig och exploderade igen, så de är så enkelt att ta reda på vart allt kommer ifrån.

Det är faktiskt bättre att strunta i att tänka på vad som är problemet, de kan till och med vara bättre att strunta i saker ett tag, tills saker och ting lagt sig och inte är lita heta längre. Men det är absolut inte lätt att inte bry sig om saker som gnager sönder inombords, biter sliter och blöder, fy fan jävla tankar man går med.

Hur som helst, jag har en dröm, en dröm som jag vill ska bli sann, en dröm som ja hoppas ska kunna bli som jag vill.
Jag har framtidsplaner, planer som jag vill uppfylla med någon och någon är inte vem som helst, någon är den ända för mig, den jag lever och skrattar för, den jag delar omgivning med och den jag äter min middag med, den personen som faktiskt vill att jag ska ha min tandborste just i hans badrumsskåp och den personen som faktiskt vill att jag ska vara glad och le.
Anledningen till att jag skriver faktiskt, finns faktiskt. För ibland kan jag vara en helvetes människa att leva med och jag vet om det, det är absolut ingen människa jag vill vara eller strävar efter att få vara, men det är en del av mig som jag faktiskt jobbar på att förbättra.
Jag är glad för det jag har, otroligt glad för det jag har så tro inget annat bara för att jag sitter fast grodd i mina modes ibland.
Så då var dagens tankar delade, hoppas det gav någon något i alla fall.

Från hjärtat

Ingenting kommer utav sig själv, ingenting kommer hoppa upp framför dig hur mycket du än önskar det och ingenting blir gjort om du bara sitter där. Det ända som faktiskt kommer utav sig själv är ens egna tankar och drömmar, dem hoppar upp ibland, gör än lite frustrerad och går iväg igen, men inte alltid. Ibland kommer faktiskt drömmar och tankar som gör en lycklig, förväntansfull och varm i hela kroppen och ibland så kan det till och med vara samma dröm eller tanke som gjorde dig frustrerad och vansinnig igår.
Det är ungefär som att ibland blir du glad över bara ett "ok" och ibland blir du vansinnig för att han eller hon inte skrev "okej".

hjärnspöken och tankar kan gör mig till en helt annan människa, en människa som blir fullkomligt vansinnig över små bagateller, som gråter för att han inte frågade mig innan han frågade henne, en människa som känner sig utanför fast man är så långt in man bara kan komma.
Jag hatar dem tankarna som får mig att komma in i ett mode som absolut inte är jag. . fast det är ju jag, ett jag som jag inte vill ska finnas, ett jag som jag inte vill vara eller som jag känner att jag är.
Samma människa som jag blir när jag blir svartsjuk, det flyger ut ord och meningar från min mun som ja inte kan hindra, ord och meningar som ja inte vill säga men som ja ändå går och tänker på.
Att bara kontrollera det som går är inte alltid så lätt, men alla kommer vi väll dit någon gång.
Men jag vill komma dit nu, vill bara bry mig om det ja faktiskt kan kontrollera och jag vill kunna skita blanka fan i allt annat, men vart fan är vägen dit ?
Juste ingenting kommer utav sig självt.


Från hjärtat