Uppriktigt sagt trött

Förlåt, jag är ledsen, ursäkta, det va absolut inte meningen. 
varför säger man förlåt så ofta som man gör, även om det inte alltid är ordet förlåt så är det egentligen det man menar.
Jag är faktiskt uppriktigt sagt trött på att höra det, tänk om man kunde få höra en komplimang lika ofta som man får höra en ursäkt, tänk va mycket bättre 50% av befolkningen skulle må då.

Oftast så betyder inte ett förlåt någonting nu mera, det är för uttjatat, det är ungefär som barnet och vargen storyn, den som handlar om att ett barn ska hålla vakt efter en varg och skojar hela tiden om att vargen kommer, vargen kommer, byn kommer springandes och är livrädda och barnet "bara skojade" tillslut är det ju ingen som tror på än och tillslut kom vargen på riktigt.
och oftast när man hör ett förlåt om en viss sak som hänt, så upprepas det ofta i alla fall och det är ju ett prakt exempel på att man inte menade ett strunt av det man egentligen sa, eller så har man bara extremt svårt att lära sig av sina misstag. märkligt , för det finns även dem som inte säger ett ord, dem som bara vräker ur sig saker och en vecka senare kommer tillbaka som om inget hade hänt, måste nästan erkänna att det är värre ifs, men dem som inte säger nåt kan nog helt enkelt inte svälja sin stolthet tillräckligt eller så känner dem att om denne skulle sagt förlåt varje gång den strulade till det skulle man ändå inte bry sig om det.
Jadu, de där kan spekuleras ett tag, det kanske är lika bra att fråga dem som verkligen aldrig ber om ursäkt för idiotiska saker varför dem helt enkel inte gör det ?
Undra om dem klarar av att bli ställda mot väggen, jag tvivlar på det, iaf om jag skulle fråga dem som jag syftar på här. det återstår att se.

Tracy Chapman - Broken

.....................................

You want to be the one

Made over be your own

Before and after

And a supermarket

Beauty in a bottle queen

Who'll one day grace a check-out counter

Magazine front cover

Though the fine print reads

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

Lets it be broken
Broken

When your life is never what you wanted

Not even halfway normal

Just tarnished and soiled

When in your reach

A framed and frozen moment

So far from perfection

Not truth or transcendence

Will set you free

Still you don't believe

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

The picture makes a promise

The flesh lets it be broken

Lycka, sorg och liv

December månad har alltid varit en tung, jobbig och krävande månad. Den innefattar julfirande lång helger, födelsedagar osv, såna månader ska egentligen inte vara jobbiga och tuffa, de ska vara något man faktiskt längtar till, något man ser framemot, något man njuter av. Det har inte alltid varit så för mig, det kanske va så när man var liten och slapp tänka på allt eller rättare sagt när man inte hade något tufft att tänka på, många gånger tror jag att jag lagt en massa bakom mig , att jag gått vidare och släppt situationer bakom mig, men sen kommer vissa stunder då jag inser att så är inte fallet, många gånger inser jag att på det sättet jag växt upp och på det sättet jag har blivit behandlad och behandlat gjort att jag är den jag är i vissa situationer och tråkigt nog är jag inte ett dugg stolt över dem situationerna, de kan vara situationer då jag inte kan kontrollera mitt temperament, de kan vara situationer då jag bara skjuter dem som står mig närmst så långt ifrån mig att jag mister dem, situationer där jag inte visar den uppskattning jag faktiskt känner.
Kan ses som små saker som är lätta att ändra på, absolut men det är inte därför jag skriver det här, anledningen till att jag skriver det just här är för att det är mina tankar och mina erfarenheter, för många gånger har jag frågat mig själv varför jag gör såhär och något som slagit mig då är att det finns en anledning till det och det finns en anledning till allt. medvetet eller omedvetet så spelar små och stora saker in i våra liv, negativt eller positivt.

December denna månad var en underbar månad men samtidigt en smärtsam, men jag kom underfund med saker jag inte gjort tidigare eller jo men inte alls på samma sätt som nu.
Jag firade min jul 30 mil från Sthlm, med världens underbaraste människor, familjen R. jag är så otroligt tacksam över att få ha dem i mitt liv, otroligt tacksam för att dem alltid finns där och ställer upp, att dem förstår och inte dömer, att dem älskar än för den man är, för det är någonting jag aldrig kommer att ta för givet.
Jag hade det underbart och ni gjorde det lättare för mig att ta ett beslut som jag är tvungen att ta för att kunna gå vidare.

Några dagar efter julafton är det dags för min födelsedag, 22 år, tänk va tiden går fort. Jag väntade hela dagen på ett samtal som aldrig kom, precis som förra året, året innan det och året innan det. Hela dagen gick jag och väntade på det samtalet, de samtalet från min pappa som aldrig kom, egentligen förstår jag inte varför jag hoppades på att kanske skulle ringa detta år istället, jag menar han fyller år dagen efter mig så att "glömma bort" är inte så enkelt. Sen handlar det inte om att han ska ringa och gratta mig, det handlar mer om att jag är din dotter , du är min pappa vare sig vi vill det eller inte, kom igen , steppa upp och ta lite ansvar, varför var det bara jag som alltid hörde av mig, bara jag som alltid ringde på din födelsedag och inte ens då fick ett grattis i efterskott, varför hörde jag alltid av mig på farsdag, julafton, nyår, påsk - jo! för att jag älskar dig! för att jag bryr mig om min pappa, för att jag en gång sett upp till dig, för att du en gång va den ända jag hade, du va den ända som alltid lyssnade och förstod, du va den som ställde upp när jag rymde från fosterhem, när jag inte orkade utan dig så fanns du där.

Nu är allt annorlunda, nu har vi inte pratat med varann på två år, nu vill jag inte älska dig som jag en gång gjort, nu vill jag inte sitta och gråta på min födelsedag på grund av att du inte bryr dig, på grund utav att du älskar något annat så mycket mer. något annat som jag aldrig mer vill ha med att göra, något annat som bara förstör relationer, familjer och liv. "något annat" har tagit alldeles för många vänner ifrån mig, den har tagit min pappa ifrån mig och även min bror.
Vill aldrig se det mer, vill aldrig ha det nära mig en gång till och det beslutet jag tagit är det bästa jag gjort, jag tänker inte ha människor i mitt liv som bara är ute efter att  stjäla energi, jag tänker heller inte ha "något annat" i mitt liv som bara är ute efter att förstöra relationer, familjer och liv.
Det är tragiskt och sorgligt att droger ska få förstöra så mycket, att det ska få ta så många människor ifrån oss. för den får göra det så länge det inte finns någon som säger emot.