Hon gjorde mitt liv helt, va har jag gjort.

2007-11-20, Z föddes.

2008-01-20 (ca) Z åkte med sin mor till nytt hem för Z, tillbaka till förra hemmet för Dixie Zs mor. Jag behöll ägarskapet på Z i ett halvår (hälsade på ofta) efter det, för att se så att hon behandlades ok. Vilket hon gjorde så ägarskapet överfördes på Dixies första ägare (fast jag fick veta, igår (skrivet 16/2 2013) då jag ringde till Jordbruksverkets hundägar-register, att hon aldrig skickade in ägarbytes-papprena, så hunden har varit oregistrerad hela den här tiden…).

2009- -någongång, Z flyttar till en kusin till ägaren, bor där med en hanhund. Det går bra men Z är som alltid ganska osäker för främlingar och barn. Den unga familjen blir ”med barn” och beslutar att Z inte får stanna, de vågar inte chansa på att behålla en så pass nervös och barn-osäker hund, så Z ”måste bort” innan bebisen kommer.

2010-04-30 (ca) Z flyttar till en släkting till dessa, bor där till de ska flytta utomlands,

2011-06-15 (ca) Då dyker Z upp på Blocket som ”räddad från avlivning pga utlandsflytt men söker akut nytt hem” på bilden är hon i ett hemskt skick: Tjock – totalt otränad (vilket ju visar att hon inte fått motion – något alla hundar behöver och särskilt dessa…) ,totalt oglansig päls. Långa, riktigt långa klor. Det gjorde ont att se henne sådan. Från denne ”räddare” åker hon på prov till två olika hem där hon stannar i ett par dagar men hennes svåra beteende skrämmer dem och ”räddaren” tar tillbaka henne, sedan åker hon till en annan, ”L” där hon får vara kvar. Tur att det finns sådana människor som ”L”, som är såpass öppensinnade att de kan acceptera en hund med sådana beteenden.

2011-11-01 (ca) Z dyker upp på Blocket, ”L” söker avlastning (fodervärd el liknande) till henne, jag får kontakt och åker dit och hälsar på :) Z är i ett bra skick och de verkar ha en jätte-tight relation. Z blir kvar där ett tag, sedan den:

2012-01-15 dyker hon upp på Blocket igen, nytt hem eller fodervärd söks. Men hon blir kvar och föder en kull valpar, 4 hanar, pappan till valparna är en trygg och människo-kär Cane Corso. Valparna blir (har jag fått berättat för mig) inte problematiska utan glada och framåt, som valpar ska vara.

2012-07-30 (ca) Nytt hem, en familj med en dotter, men åker tillbaka till ”L” efter en kort tid. Men ”L” kan inte ha kvar Z, så:

2012-09-04 (ca) Z åker till en vän till ”L”.

Någongång efter detta säljs Z och hamnar hos ett ungt par, Z får ett finfint hem och lever, som jag fått berättat för mig, ett bra liv – som parets ögonsten. Som sagt, jag hoppas hon får stanna där, det viktigaste för henne nu är att hon inte behöver omplaceras något mer.

När jag räknade fick jag det till inte mindre än 10 olika hem, som en redan i grunden osäker hund, har bott i. Inom fem års tid.

Vad ska man säga?

Nu har jag fått kontakt med det senaste hemmet, och vem vet, kanske får jag hälsa på henne, fina fina ”Z”. Men jag ställer inga krav, det har man inte rätt till när man är en ”uppfödare” som lämnat ifrån sig/sålt en valp, jag tycker också verkligen att det är upp till var och en som har en hund, om de tycker att deras hund ska träffa en tidigare ägare, eller en ”uppfödare”.

Låter som ett bra hem. Hoppas hon får stanna där. Eller åtminstone inte omplaceras något mer..

Någon form av frihet

Nu för tiden känns det som att ta en springtur, pw eller bara en vanlig promenad är en chans att få tid för sig själv, lyssna på musik, bara gå och rensa hjärnan. förut va ja nästan alltid ensam hela dagarna och nu har jag alltid folk omkring mig, det känns nästan jobbigt att inte vara ensam, att inte kunna dansa runt till hög musik och sjunga i sin ensamhet, det va jobbigt när jag hade de men nu är det nästan ännu jobbigare att inte ha det.

Nu tar jag alltid den där långa promenaden när jag kommer hem istället, men idag kändes de som att jag gjorde det bara för att få vara och även fast det känns skönt att rensa hjärnan så känns det lite som att den blir full igen så fort jag kommer innanför dörren och pluggar ur mina hörlurar, varför ?
Det måste va den här lägenheten, jag van trivs och det känns på nåt sätt inte som hemma.
Den senaste tiden har jag trott att det beror

på allt som händer runt omkring, med mamma, nytt jobb, nya kollegor, nya rutiner, min bror osv. men det kan ju inte bara vara det.

Vissa gånger kan jag bara inte sätta fingret på vad det är som jag egentligen känner, eller vad jag ska göra för att sätta saker på rätt plats, kontrollera det som går, men va fan allt annat då ?  

Give it to me

Nu snart är det fan dax älskling !

Sjunka in

Idag är en sån dag som jag har skrivlust men ingenting att skriva om, eller egentligen har jag massvis att skriva om men inga klara rader som dyker upp som det brukar.
Ibland står det bara still, det konstiga är att dagar som denna när det regnar brukar det bara snurra meningar i huvudet på mig, men jag har inte ens funnit energi att skriva mer på boken heller, det tröttar ut mig att den bara ligger nu, jag vill skriva, jag vill få den klar, jag vill ha den tryckt nu, men hjärnan står still. Eller så är det bara för mycket andra tankar som snurrar där inne, mycket som händer, men lite som får lägga sig på plats och sjunka in.
Det är ungefär som hundra människor i en lokal som bara springer runt och letar efter en plats att sätta sig på, många står och håller i stolen dem vill slå sig ner på men ingen sätter sig där i alla fall.
Jag vet vart jag ska sortera in mina oklarheter men det blir inte av, istället springer jag runt och runt i de där förbannade rummet med människor och stolar men jag sätter mig aldrig ner och även fast jag gör de just nu så är det som att jag står upp.

Det är rörigt helt enkelt, utanpå och inuti.
Många gånger i livet har jag fått sätta mig ner, tagit många djupa andetag och försökt att lösa saker genom att komma på en lösning till dem, eller att försöka lista ut vilken väg i korsningen man ska ta, många tusen tals gånger har jag gjort det, fast även om det är tusen tals gånger så blir det inte lättare efter varje gång, snarare svårare, kanske för att man har större problem eller kanske för att man står i en större korsning med fler vägar och för mycket sväng utrymme?
Eller så har jag bara ställt till det mer och mer med årens gång.

Även fast det är snurrigt så vet jag vad jag vill, det ända svåra nu är bara att ta sig dit, ta sig över träsket och spola av sina fötter, men jag börjar med en spring tur i regnet.

Att rensa tankarna

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet denna vecka, vi väntar på ett besked som kommer den 13:e och vi ska försöka byta lägenheten, samtidigt som ja ska försöka hålla all fokus på jobbet eftersom ja måste sätta mina mål. det är svårt i vänta på detta besked, eftersom att det är ett besked som skulle vända min värd upp och ner, inte bara min utan hela min familjs värld, just nu finns det inte så mycket mer att göra än att hoppas och be för att det ska visa sig vara godartat och jag hoppas och ber för det av hela mitt hjärta, jag vet inte vad jag skulle göra annars, vet inte vad ja skulle ta mig till.
Det kanske tycks som att det inte är så mycket att fundera över men men det snurrar på rätt duktigt ändå och det märks tydligt i allt jag gör, hur jag beter mig, hur jag uttrycker mig and so on. det tar på min lilla kraft jag har kvar.

Det verkar iaf som att vi kommer att få byta vår lägenhet, men det känns inte som att jag kan tänka på det nu, känns inte som att det finns tid till det, speciellt inte när jag den senaste tiden fått lägga alla bitar själv.


Jag vill tillägna några rader till mamma, bara för att hon är så underbar, fantastisk och enkelt sagt otrolig !
Även fast vi har haft det knöligt så vet jag att du gjort det för mitt bästa, även fast jag tycker att du dricker för mycket så vet jag att det finns bakomliggande anledningar och jag tror inte ens att jag hade kunnat göra någonting annorlunda i din situation. Men anledningen till att jag tjatar på dig är till samma anledning som du tjatat på mig i alla dessa år, vilket är att : Jag bryr mig om dig, av hela mitt hjärta så älskar jag dig mamma så otroligt mycket och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vad jag skulle göra utan dig. Du är min mamma men inte bara det, du är eller rättare sagt har blivit min bästa vän och jag är så otroligt glad för det, för äntligen kan vi prata ut, utan att bråka, vi kan krama varan  med kärlek och är det någonting vi bär på så pratar vi med varann om det.
Jag tror inte ens att jag kan finna dem ord som kan beskriva på bästa sätt för dig hur mycket du betyder för mig, dem finns inte, även fast jag hade varit ordboken själv.
Jag älskar dig mamma !

Trött

Nu är jag så sjukt trött på att kämpa och slita för blinda ögon, trött på att lägga ner all min energi på saker som jag tror är för oss, men som visar sig bara vara för mig.
vill bara skrika ut all jävla lessamhet. Varför kan du bara inte förstå att jag inte orkar och kan göra allt själv, ibland behöver jag lite hjälp ! och det är fan inte mycket som jag ber om , för jag ber inte om det, som vuxen människa så antar jag att man ser vad som behövs göras och gör, jag ska inte ens behöva säga nåt.

Orkar inte, helt slut, suck.