Människor med maktbegär

Kan det finnas nåt värre än människor med maktbegär? Någon som får en högre plats och plötsligt måste bli en typ av översättare som skriker ut tyst i klassen sätt er på plats? kanske dags att nån måste spräcka den lilla bubbla som bara växer och växer runt om dig.
Så vidrigt att en så härlig människa blir så äcklig av en roll, trycker ner, sätter sig över, är arrogant och har ingen känsla för med mänsklighet, bryr man sig bara ytligt så behöver man inte bry sig överhuvudtaget.
Väldigt onödigt och väldigt tråkigt.
Synd på en sån stark människa.



We have a word for that, Din jävla idiot !

November

Nu var det länge sen igen, som vanligt. Ibland fattas det tid, ibland fattas det intresse, ibland lust och ibland tankar, ibland finns det till och med för mycket tankar så då blir det bara rörigt.
Idag blir alldeles perfekt, det regnar ute, sängen är alldeles varm under mitt tjocka täcke, balkong dörren står på glänt så man hör regnet slå mot bläcket utanför, ljusen är tända och jag ligger i matkoma efter den underbara middagen, jag lyckades få till i alla funderingar och tankar.
Det är mycket nu, mycket för hjärnan och hjärtat att jobba med, mycket som bara far runt och aldrig lägger sig till ro där det borde. Vissa saker lägger sig på plats för att sedan slitas upp igen utav stormen, men jag vet att det snart kommer att lösa sig på ett eller annat sätt, jag vet saker innerst inne som bara behöver få ta plats i hjärnan så jag också kan förstå dem och göra ett beslut utifrån det. Rörigt och stökigt, svart ja!

Var vid graven idag också, kändes som att det va så länge sen jag fick minnas dig på riktigt, jag vet att du alltid är med mig och visar en och annan väg men ibland behöver även jag se att saker och ting är på riktigt, jag saknar dig så otroligt mycket, det är snart tre år sedan du lämnade oss och det är när man säger det som man fattar att tiden springer iväg, för det känns inte så, ibland känns det fortfarande som att det var igår jag läste dina sista sms eller försökte ringa till ditt telesvar, satt och lyssnade igenom dina bloggvideos bara för att få höra ditt skratt och din röst, se dig le och leva som då.
Det är helt sjukt, helt vansinnigt att du inte är här och har maskerad fest med mig, minns som igår för fyra år sedan när vi slog till med maskerad fest under halloween, cat sminkade dig till någon slags blå docka ? haha och jag skulle tydligen bara vara sexig eftersom det var "de jag va bäst på" enligt dig. Festen spårade ur såklart när halva Gribbylund hörde musiken och kom dit, haha och jag slängde ut L i bara underkläder, slängde runt han som en vante i hallen, oj oj oj, eller när köket brann upp, efter att du försökt ställa till med friterade lökringar utan fritös.
Det finns så mycket minnen med dig och det ända jag vill är att få leva dem igen, jag vet att jag alltid skriver de, viskar det och gråter det, men jag saknar din klapp på axeln så sjukt mycket, alltid när du gick förbi än i soffan strök du alltid din hand över axlarna på än, alltid och du missade de inte än ända gång, inte ens när du va arg och vaknade på morgonen av hemtelefonen, hahah sprang upp like hulken och slog sönder den, rev upp t-shirten och skrev rätt ut, hahah. Fanns det inte kaffe och mjölk på morgonen fick man skylla sig själv.